Lea Michele - Cannonball (Pseudo Video)

Här är en låt som jag bara älskar, den är så skön att lyssna på!
Har väntat länge på att den ska släppas och äntligen är den här!! :D

den är riktigt bra, den är värd att höra! ;)

1:a Advent!

Äntligen är det första advent! Som jag har längtat :) Även om man inte tänker på det så längtar man, helt omedvetet till advent. När det väl blir första advent så vet man att det bara är tre söndagar kvar tills fjärde advent och därefter bara några dagar till julafton.

Men för mig är det inte paketen eller maten som lockar så här till jul. Det är julstämningen som man får av att sitta framför brasan en kall kväll och lyssna på julmusik och bara mysa med familjen, för den är ju trots allt viktigast vid jul. I alla fall för mig. Tänk att det bara är tjugofyra dagar kvar till jul, jag ska fira julafton hemma själv med bara mamma, pappa och Sebbe. Men juldagen ska vi fira nere i floby, med mina systrar och deras respektive.

Nu så här när det börjar närma sig juletider blir man lite extra påmind om vad människor betyder och att man kanske skulle börja ge tillbaka till sådana som behöver det mest.

När jag tänker på dom som är i behov av saker som kommer jag plötsligt att tänka på en sak som jag har fått höra av mamma nu efter ett par år. När jag var mindre runt fyra år så bestämde mamma och pappa sig för att skänka bort våra gamla leksaker till en flyktingförläggning i Kumla. Mamma berättade om en nalle eller en docka som jag hade haft, som jag hade varit lite fäst vid och den skulle skänkas bort , men jag höll i den där docka/nallen ända tills vi kom in i flyktingföläggningen, där fick jag själv ge en liten flicka den där dockan och mamma berättade att hon blev så glad att hela hon bara lyste upp och log med hela ansiktet. Man vet faktiskt inte hur en del människor har det förrän man får se någon lysa upp för något så litet som en docka.

Det är när jag tänker på sådana händelser som jag får känslan av att jag vill ge tillbaka. Men det är inte alltid så lätt att veta hur. Men jag har hittat en så fin låt som jag tycker har ett fint budskap, som har lite att göra med det som jag skrivit om.
http://www.youtube.com/watch?v=VuIGX_ZGgbM

känner mig lite tafatt...!

Hallå allihopa!

Nu var det ett bra tag sedan jag präntade ner mina tankar på papper, har helt enkelt inte haft någon lust att skriva, men på sista tiden har jag känt mig allt mer inspirerad att göra det.

Men det var som sagt ett tag sen jag skrev och jag känner mig väll lite tafatt.

eftersom det var ett tag sen sist så tänkte jag börja på en ny krita och då tänkte jag berätta lite om mig själv!

Jag heter Magdalena och jag fyller snart 17 år och jag har precis börjat på gymnasiet där jag går naturvetenskapsprogrammet. Ett av mina stora intressen är att fotografera och jag älskar allt som har med naturen att göra (Därav valet av program på gymnasiet ;) 

Jag tycker också om att laga mat och baka och jag är en fena på att sy. Det är ett annat stort intresse jag har. Jag älskar att sy kläder av olika slag.

Igår sydde jag till exempel en tröja till min systerdotter, bara för att vi hade lust.

Jag tycker om spontanitet och att inte veta i förväg som ska hända. Ibland i alla fall. Jag är ju trots allt vattenman så helt spontan kanske jag inte är. :D Men jag tycker ändå om att inte planera allt för mycket, Man vet aldrig vad morgondagen för med sig.

Jag tror att en av anledningarna till att jag blivit mer spontan är för att jag för lite mer än ett år sedan fick en diagnos som har ändrat hela min vardag. Och jag ska inte ljuga det har inte vart lätt att ändra vardagen för att fylla den med mediciner, sprutor och piller, Men det är ändå ingen sak som jag skulle vilja vara utan, (hur konstigt det än låter, för ingen vill ju vara sjuk) För den diagnosen jag fick har fått mig att inse att alla kanske inte har en morgondag att se fram emot. Så därför har jag valt att inte bli bitter och gnälla och klaga på att jag kommer få vara sjuk i resten av mitt liv, för det finns fortfarande de som svälter till döds i andra länder och till och med kanske här i Sverige. Det finns dom som är sjuka som inte har råd med sina mediciner och får en bra mycket större utmaning än jag har, för dom har det dubbelt så svårt som jag. Och det som är så intressant är att det finns så många av dom som får allt serverat som kan göra skillnad för dom som t.ex. svälter i andra länder. Men istället tittar dom bara åt andra hållet. Och en annan sak som är intressant är att dom som har det jobbigare som behöver hjälp från sina medmänniskor, dom väntar inte på hjälpen. Dom tar sig till hjälpen. Dom får inget serverat på silverfat. Det tycker jag är starkt gjort!

Jag har märkt att jag egentligen från början var bra mycket mer självisk än jag är nu och det kan jag tacka min sjukdom för. För hade det inte varit för den så hade jag kanske fortfarande vart samma människa som för ett år sedan.

Idag tänker jag mer på människorna runt omkring mig och jag känner mig bättre till mods med mig själv.

Oj, nu blev det snart en samhällsdebatt, och jag vill inte tråka ut er med en lång diskussion. Men det här är den typen av diskussioner jag tycker om att prata om, för det är ett stort problem inte bara i vårt samhälle utan i alla samhällen.

Och med dom orden, kommer jag vara tvungen att sluta skriv, för jag har ett kemiprov att plugga till!! :D

Variabel immunbrist

Hej! nu är jag tillbaka igen, jag har haft ett litet uppehåll. Det har liksom hänt
så mycket, Man måste ju hinna ikapp också! :)

MYCKET har hänt sedan i sommras, allt har hänt på så liten tid.
Den 3 september var jag hos doktorn och fick diagnosen ställd. Jag hade
nästan inget immunförsvar alls, det var knappt mätbara värden dom fick
från provsvaren, och diagnosen var Variabel immunbrist. Min första tanke var
"vad f*n är det här" jag menar har ni någonsin hört talas om det??
Men i alla fall dom ville starta behandlingarna så snart som möjligt så jag fick komma redan dagen efter för behandling, den 4 september. och sen dess har jag vart på sjukhus drygt åtta gånger på en och en halv månad. Mina mediciner kostar skjortan, men tur är väll det att högkostandsskyddet finns. för jag kan säga att utan det skyddet hade hela min familj nu varit ruinerade. Mina mediciner har hittills och det är ju typ två månader kostat över 40 000 kronor. När nått sånt här händer så fattar man varför man betalar skatt!

det har inte bara varit jobbigt fysiskt, det har också för mig vart lite svårt att acceptera att det är så här det är, det går inte att ändra på. Och även om jag är sjuk, så syns det inte utan på, och det är ju bra på ett sätt, men sen å andra sidan hur skulle det gå om jag får en infektion och inte upptäcker den i tid, det kan leda till blodförgiftning som i sin tur inte är så roligt. Jag är i alla fall väldigt glad över att jag bor i sverige.

Det jag har reagerat på är att många tycker synd om mig, som har drabbats av det här, inte minst min mamma hon önskade att hon kunde ta det istället. men det jag har svårt för är när andra tycker synd om mig. Visst jag är sjuk och kommer på nått sätt alltid att vara det, Men varför ska jag dalta eller skryta om det?? Det jag allra helst ville var att allt skulle vara så vanligt som det kunde bli. Jag har inte ens berättat i min klass att jag har den här sjukdomen.jag vet inte riktigt men det känns som att jag på nått sätt är rädd, för att det ska bli annorlunda, jag vill fortfarande vara samma gamla jag och jag är fortfarande den nya gamla jag.

Det är så svårt i bland,men just i dag är en bra dag!! :)

Finlandsresan :)

 Hej allihopa!
Jag kom hem i fredags efter tio dagar i Finland där vi hälsade på lite släktingar
och besökte sommarstugan :) det var ganska roligt där förutom att man inte hade så mycket att göra där :/

Haha! Om man skulle undersöka hur mycket kaffe de Vuxna dricker skulle det bli säkert litervis under hela
visstelsen! Om pappa och farmor inte hade nått att göra så hörde man farmor ute i köket:
- Ska du ha en kopp kaffe? och pappa svarade:
- Ja, en kopp kan jag väll ta, och så var det hela igång igen!! :D

Själv satt jag och läste och läste och läste, för vad skulle jag annars göra, Jag tröttnade på att lägga pasiens redan efter den femte gången så det gav jag upp med, Jag hann läsa färdig "Eld" som jag började på här hemma och sen läste jag även färdigt "Hungerspelen" Den var så bra så det är inte sant!! Jag sträckläste, och innan jag visste ordet av så hade två dagar gått och boken var utläst! Jag måste verkligen köpa den andra boken!!

Ha en trevlig kväll, det lilla som är kvar av den i alla fall! :)

Floby, Skövde, Skara och Borås!!

hej allihopa!!

Idag har jag och viola vart vid nygårdsforsen på picknick det var jätte roligt och vi tog en del bilder 

men idag tänkte jag blogga mer om veckan som vart :) eller i alla fall lägga ut en del bilder :)

Jag och mamma har i alla fall vart i floby och hälsat på Cicci, Tova och Agnes med familj och vi 

har besökt skövde där vi shoppade, Skara där vi gick på skara sommarland och så besökte vi 

Borås djurpark och kollade in alla elefanter, giraffer, antiloper och en massa andra djur.

Här kommer en del bilder från floby, skara och borås  :)

Jag tyckte att dom här getterna var riktigt söta, dom låg i sin mat!

Agnes ville gärna gå men just här var det roligare att hålla storasyster sin i båda händerna :)

Och nu till den här bilden:

Alla ni där ute som tror att det bara är hundar som tigger efter mat har fel :)

Den här elefanten stod och bara väntade på att nån skulle kasta fram något gott nära nog att ta det.

Jag har haft en jätte bra dag och vecka hoppas era lov och semestrar är lika bra hittills! 

Ha de gött! jag börjar i alla fall bli trött ;)

att få vara sju år igen...

Hej allihopa!

Haha börjar ju nästan låta som en riktig bloggare! ;) Snart har första sommarjobbs veckan gått, och  det är faktiskt väldigt roligt att få vara med barnen och få en inblick i hur man egentligen tänkte när man var så liten/stor. 

Det jag tycker är så bra med barnen när dom fortfarande är i 6-7- års åldern är att det finns inga bekymmer. Man får vara barn så mycket man vill i den åldern. Visst det är inte alltid vi kommer överens allihopa, men vi försöker ju lösa det på bästa sätt. 

En annan sak som är så härligt med barnen i den åldern är att man inte behöver skämmas över att man grät den där gången då man fick en boll i huvudet, eller att man såg så konstig ut på skolfotot. För det är ju det som inte får hända när man är fjorton/femton. 

Men jag tycker egentligen så här: Man ska kunna vara barn så länge man kan, 

man hinner ju med den där vuxen biten också! Sen kanske man inte ska bete sig som en fem-åring om man är sjutton, man kan nog vara barn hela livet ut fast i måttliga doser.

Om jag skulle få välja mellan att vara en sjuåring för en dag eller en tjugoåring för en dag så skulle jag välja att vara en sjuåring igen. Vad härligt det skulle vara att få känna sig som ett barn ska känna och kunna känna omkring andra barn! 

Sen finns det säkert andra som skulle ha valt annorlunda men vi kan inte alla tycka likadant... 

En sak jag har märkt den här veckan är att man blir stolt över barnen. Oavsett om det är ett mål dom uppnått eller om dom lyckades räkna rätt så blir man stolt, även om det inte är någon nära bekant så blir det så, man blir på nått sätt så glad över att dom lyckats att man blir stolt...

Det kanske är konstigt att tänka så, men jag känner så :)

Och tänk så härligt det skulle vara att vara sju år igen! <3