onsdag 11 december 2013

Lea Michele - Cannonball (Pseudo Video)



Här är en låt som jag bara älskar, den är så skön att lyssna på!
Har väntat länge på att den ska släppas och äntligen är den här!! :D

den är riktigt bra, den är värd att höra! ;)


söndag 1 december 2013

1:a Advent!

Äntligen är det första advent! Som jag har längtat :) Även om man inte tänker på det så längtar man, helt omedvetet till advent. När det väl blir första advent så vet man att det bara är tre söndagar kvar tills fjärde advent och därefter bara några dagar till julafton.

Men för mig är det inte paketen eller maten som lockar så här till jul. Det är julstämningen som man får av att sitta framför brasan en kall kväll och lyssna på julmusik och bara mysa med familjen, för den är ju trots allt viktigast vid jul. I alla fall för mig. Tänk att det bara är tjugofyra dagar kvar till jul, jag ska fira julafton hemma själv med bara mamma, pappa och Sebbe. Men juldagen ska vi fira nere i floby, med mina systrar och deras respektive.

Nu så här när det börjar närma sig juletider blir man lite extra påmind om vad människor betyder och att man kanske skulle börja ge tillbaka till sådana som behöver det mest.

När jag tänker på dom som är i behov av saker som kommer jag plötsligt att tänka på en sak som jag har fått höra av mamma nu efter ett par år. När jag var mindre runt fyra år så bestämde mamma och pappa sig för att skänka bort våra gamla leksaker till en flyktingförläggning i Kumla. Mamma berättade om en nalle eller en docka som jag hade haft, som jag hade varit lite fäst vid och den skulle skänkas bort , men jag höll i den där docka/nallen ända tills vi kom in i flyktingföläggningen, där fick jag själv ge en liten flicka den där dockan och mamma berättade att hon blev så glad att hela hon bara lyste upp och log med hela ansiktet. Man vet faktiskt inte hur en del människor har det förrän man får se någon lysa upp för något så litet som en docka.

Det är när jag tänker på sådana händelser som jag får känslan av att jag vill ge tillbaka. Men det är inte alltid så lätt att veta hur. Men jag har hittat en så fin låt som jag tycker har ett fint budskap, som har lite att göra med det som jag skrivit om.
http://www.youtube.com/watch?v=VuIGX_ZGgbM




söndag 13 oktober 2013

känner mig lite tafatt...!

Hallå allihopa!
Nu var det ett bra tag sedan jag präntade ner mina tankar på papper, har helt enkelt inte haft någon lust att skriva, men på sista tiden har jag känt mig allt mer inspirerad att göra det.
Men det var som sagt ett tag sen jag skrev och jag känner mig väll lite tafatt.

eftersom det var ett tag sen sist så tänkte jag börja på en ny krita och då tänkte jag berätta lite om mig själv!

Jag heter Magdalena och jag fyller snart 17 år och jag har precis börjat på gymnasiet där jag går naturvetenskapsprogrammet. Ett av mina stora intressen är att fotografera och jag älskar allt som har med naturen att göra (Därav valet av program på gymnasiet ;) 
Jag tycker också om att laga mat och baka och jag är en fena på att sy. Det är ett annat stort intresse jag har. Jag älskar att sy kläder av olika slag.
Igår sydde jag till exempel en tröja till min systerdotter, bara för att vi hade lust.



Jag tycker om spontanitet och att inte veta i förväg som ska hända. Ibland i alla fall. Jag är ju trots allt vattenman så helt spontan kanske jag inte är. :D Men jag tycker ändå om att inte planera allt för mycket, Man vet aldrig vad morgondagen för med sig.

Jag tror att en av anledningarna till att jag blivit mer spontan är för att jag för lite mer än ett år sedan fick en diagnos som har ändrat hela min vardag. Och jag ska inte ljuga det har inte vart lätt att ändra vardagen för att fylla den med mediciner, sprutor och piller, Men det är ändå ingen sak som jag skulle vilja vara utan, (hur konstigt det än låter, för ingen vill ju vara sjuk) För den diagnosen jag fick har fått mig att inse att alla kanske inte har en morgondag att se fram emot. Så därför har jag valt att inte bli bitter och gnälla och klaga på att jag kommer få vara sjuk i resten av mitt liv, för det finns fortfarande de som svälter till döds i andra länder och till och med kanske här i Sverige. Det finns dom som är sjuka som inte har råd med sina mediciner och får en bra mycket större utmaning än jag har, för dom har det dubbelt så svårt som jag. Och det som är så intressant är att det finns så många av dom som får allt serverat som kan göra skillnad för dom som t.ex. svälter i andra länder. Men istället tittar dom bara åt andra hållet. Och en annan sak som är intressant är att dom som har det jobbigare som behöver hjälp från sina medmänniskor, dom väntar inte på hjälpen. Dom tar sig till hjälpen. Dom får inget serverat på silverfat. Det tycker jag är starkt gjort!

Jag har märkt att jag egentligen från början var bra mycket mer självisk än jag är nu och det kan jag tacka min sjukdom för. För hade det inte varit för den så hade jag kanske fortfarande vart samma människa som för ett år sedan.

Idag tänker jag mer på människorna runt omkring mig och jag känner mig bättre till mods med mig själv.

Oj, nu blev det snart en samhällsdebatt, och jag vill inte tråka ut er med en lång diskussion. Men det här är den typen av diskussioner jag tycker om att prata om, för det är ett stort problem inte bara i vårt samhälle utan i alla samhällen.

Och med dom orden, kommer jag vara tvungen att sluta skriv, för jag har ett kemiprov att plugga till!! :D